Lärande arbetsplatser

2011-03-23 13:18:35
Var på min sons skola denna förmiddag vilket var både mycket roligt och mycket intressant. Slog mig där jag gick och kikade att denna lärande miljö och organisation i mångt och mycket arbetar utefter en öppen arbetsmiljö, iallafall är barnens arbetsmiljö mycket öppen och gemensam och så gäller ju även för lärande instutioner för äldre personer. Vad är det då i grunden som skiljer barnens och lärarnas arbetsmiljöbehov gentemot näringslivets? Tänker detta för att jag under dagens frukost läste en artikel i en facklig tidskrift som sa att "Trots otaliga studier som visar att kontorslandskap inte bara påverkar de anställda negativt, utan också minskar effektiviteten, är arbetsgivarna ihärdiga i sin mission att förvandla arbetsmiljön till ett gigantiskt kontorslandskap". Inte bara för att påstående är kategoriskt och lutar sig mot ytterligheter så är det ganska märkligt den här diskussionen kring öppna landskap, tycker jag. För visst har man inte hört att exempelvis skolan, genom sin miljö, direkt orskar varken ohälsa eller ineffektivitet? Lokalen stöttar och ger förutsättningar för arbete men kan inte i sig själv varken skada eller göra någon lycklig eller smart, inte under "normala" omständigheter iallafall. Det är vi människor som tillsammans med hjälpmedel, som exempelvis ergonomiska skrivbord, ljudabsorbenter, kontorsmaterial etc., kan åstadkomma något. Ingen människa blir lycklig eller frisk i sig av en korrekt rumsutfomrning däremot kan man känna sig både gladare och hälsosammare genom gott samarbete och gemenskap med andra människor i trevliga lokaler. Vill man dessutom lära sig något kan man göra en del själv naturligtvis men ofta lär man sig många nya saker tillsammans och genom kontakter med andra. I långa loppet är det dock strategiskt klokt att både av arbetsmiljömässiga som affärsmässiga skäl satsa på ändamålsenligt utformade lokaler och utrustning. Själv har jag suttit och arbetat både i rum och i landskap och jag skulle inte kunna tänka mig ett eget "cellkontor" igen. Jag jobbar hellre situationsanpassat idag vilket innebär att jag som default gärna sitter med mina kollegor och kunder för att "vara med" i gemenskapen, höra "senaste nytt" och kunna påverka min tillvaro på ett effektivt sätt. Jag tycker också om att sitta nära min chef för det är lättare att lära sig prioriteringarna och få snabba svar. Jag lär mig också mycket av och får ideér genom diskussioner med mina kollegor. Men jag uppskattar också möjligheten att kunna sitta hemma och arbeta, i lugn och ro, exempelvis när jag har en jätterapport att sammanställa eller bara är lite trött och har svårare att koncentrera mig, då passar arbete hemma eller på egen kammare bättre. Med detta sagt tror jag inte på kontorslandskapet som något av ondo eller att cellkontoret är den sista utposten i ett fredat arbetsliv. Jag tror snarare att vi måste arbeta tillsammans för att hitta gemenskap och mening, med den sociala trivseln kommer toleransen och skratten och man blir sedd i sitt arbete och som individ - det överbrygger många fysiska problem. Jag tror att så länge det finna sociala problem, lednings- eller kulturella problem på en arbetsplats så kommer det inte att hjälpa att försöka bygga bort dem genom ergonomiska bord, ljudabsorbenter eller väggar mellan varje arbetsplats.    Ett öppet landskap blottar kanske en gammal konflikt som rasar upp till ytan men kanske det är väl att vara ute med den gamla byken och börja om? Hanterat på ett bra sätt kan kanske landskapet bli början på något nytt för företaget? Det kräver naturligtvis sitt utav både ledningen och individen. Men det finns mycket att vinna, förutom en närmre relation till arbetskamraterna och det är lärandet - för vi lär inte lika mycket själv som tillsammans med andra.